jag tycker till
Är det bara jag som stör mig på allt det är med människans ideal? Om hur man ska se ut osv. Vi alla ser ju olika ut, och är olika men det verkar många ha svårt att acceptera. Men det är ju egentligen inte så konstigt att man påverkas när alla modeller och så ser helt "perfekta" ut. Eller det man tror är perfekt. För tänk såhär, innan en modell-fotografering görs personen ifråga om, genom sminkning och kläder. Ja, men det är inte allt. Mycket redigeras i efterhand också. Så man ska få den perfekta bilden, som lurar folk. Men har ni hörtalas om inre skönhet? Det är den som borde räknas tycker jag. Dom flesta är ju trots allt fina som dom är. Men ändå ska folk hålla på att svälta sig själva för att hålla sig till size zero-idealet. Varför inte bara vara naturlig? Äta normalt, träna i lagom mängder och bara leva livet.
För helt ärligt, vad är bäst? Att svälta sig själv, spy upp maten och vara underiktigt eller Njuta av livet, äta normalt och vara normalviktig. Och om man inte äter får man ingen energi. Man blir att må dåligt psykiskt. Och visst, man rasar förmodligen i vikt. Samtidigt som man förstör sin kropp. Man kommer bara att fortsätta att hitta fel på sin kropp. Och det kommer sluta illa. Eller så kan man ju äta normalt och inte bry sig så jävla mycket om vad andra tycker. Istället kan man vara glad och acceptera sin kropp och gilla vem man är. Och tänka positivt, det hjälper
Och sluta räkna alla dessa kalorier, snälla. Speciellt i den här åldern. Herregud, när man är barn och ungdom har man ökad fettförbränning för er som inte vet det. Det betyder alltså att man ska äta ordentligt. Och bantning är för överviktiga människor. Som behöver gå ner i vikt för deras bästa.
Så snälla, acceptera den ni är. Stora som små. Långa som korta. Smala som tjocka. Mörka som ljusa. Ni är fina som ni är. <3
Och jag har själv varit i situationen då jag ville bli smalare. Jag blev hjärntvättad av kalorier, träning osv. Men allt övergick till dåligt tänkade, sämst självförtroende osv. Men jag fick hjälp att tänka om. Nu älskar jag mig själv, jag har accpeterat den jag är.
/ Anna
För helt ärligt, vad är bäst? Att svälta sig själv, spy upp maten och vara underiktigt eller Njuta av livet, äta normalt och vara normalviktig. Och om man inte äter får man ingen energi. Man blir att må dåligt psykiskt. Och visst, man rasar förmodligen i vikt. Samtidigt som man förstör sin kropp. Man kommer bara att fortsätta att hitta fel på sin kropp. Och det kommer sluta illa. Eller så kan man ju äta normalt och inte bry sig så jävla mycket om vad andra tycker. Istället kan man vara glad och acceptera sin kropp och gilla vem man är. Och tänka positivt, det hjälper
Och sluta räkna alla dessa kalorier, snälla. Speciellt i den här åldern. Herregud, när man är barn och ungdom har man ökad fettförbränning för er som inte vet det. Det betyder alltså att man ska äta ordentligt. Och bantning är för överviktiga människor. Som behöver gå ner i vikt för deras bästa.
Så snälla, acceptera den ni är. Stora som små. Långa som korta. Smala som tjocka. Mörka som ljusa. Ni är fina som ni är. <3
Och jag har själv varit i situationen då jag ville bli smalare. Jag blev hjärntvättad av kalorier, träning osv. Men allt övergick till dåligt tänkade, sämst självförtroende osv. Men jag fick hjälp att tänka om. Nu älskar jag mig själv, jag har accpeterat den jag är.
/ Anna
Kommentarer
Postat av: DEAAAAAAAAAA
det märks verkligen att vi har tänkt om.. både du och jag.
så jävla positiva vi är omg !
vi e så bäst baby<3
allt du skrivit e så jävla sant!
man ska bara levaaaaa livet med sin kaggelito hahahA :D
FAN vad jag älskar kaggar! <3
bra att du älskar dig själv!
för jag älskar också dig mahaha!!
Postat av: Anna
Jag håller med dig, verkligen! Du har helt rätt. Det är sinnessjukt med alla bantningsmetoder, alla reklamer "gå ner 10 kilo på 1 vecka", det är inte så många som behöver det egentligen men dom får folk att tro att dom behöver det. Visst, det är inte bra att vara överviktig heller så man ska ju inte tänka att man kan äta vad som helst och bara slappa i soffan och ändå må bra, men det finns ju gränser liksom.
Trackback
